Ibland så kan jag få såna mysko tankar om ensamheten.Jag ser mig omkring & upptäcker att käleken finns överallt. det är så grymt härligt, den känslan med fjärilar i magen & ett bultande hjärta som bara skriker efter (dig) det är som att äta en mjukglass en het sommardag på stranden. Visst jag har inget att klaga över, jag har själv valt att leva så här.Fast innerst inne i mitt hjärta finns det en plats för (dig) som bara väntar på att få explodera. Mina vänner tycker att , nnu är det väl dax att hitta en karl/tjej. Ja kanske det säger jag då, men sen lever jag bara på som vanligt,till (du) dyker upp igen. Då börjar det cirkulera i kroppen & jag blir påmind om att alla behöver kärlek, barn som unga till medelålders upp till ålderdommen, vi alla behöver den där pussen/ kyssen värmen från någon. Fjärilarna i magen, värmen/hettan i kroppen & få dela av sig med ..... Jag tror jag saknar den, fast vart ska jag börja & vart ska ni börja som oxå saknar den?! Kanske ska jag börja ta emot fina ord & utbjudningar istället för att backa & komma med bortförklaringar.För det har jag hållt på med i flera år nu. Kanske beror på rädslan att bli djupt sårad igen.

Men jag hoppas kunna få chansen att känna den igen, fick så fina ord av en vän idag som jag inte skrivit med på länge.Det värmde mycket.Men vi är dock endast vänner. Jag ska försöka att ta emot istället för att slå ifrån.

Alla människor har rätt att vara/bli älskade, att få känna dom där fjärilarna & den dunkande hettan. & ålders skillnaden hör inte hit.Så länge det går rätt till & att båda/alla är samspelta. 

Bara en liten tanke som väckte mig idag. 

Har du känt några fjärilar & hetta i kroppen sista tiden?

Det gjorde jag idag <3 Carpe Diem <3